Seriebloggare

Ibland undrar jag verkligen hur man kommer på titlarna till vissa julfilmer, och Allt jag önskar mig till jul är definitivt en sådan. Titeln säger inte så mycket – men filmen i sig var ändå helt okej.

Berättelsen handlar om en musiker som har stora problem med att få ekonomin att gå ihop. Hon blir avbokad som förband på konserter hon skulle spela på, och till slut skickar hennes manager hem henne med ett tydligt uppdrag: att skriva ny musik.

Han uppmanar henne dessutom att vara lite mer öppensinnig och använda sig av den teknik som faktiskt finns tillgänglig i dag. Men här tar det stopp. Hon är nämligen starkt emot allt som har med teknik att göra – sociala medier, appar, digitala hjälpmedel. I hennes värld behöver riktiga musiker inget av det där; tekniken förstör mer än den hjälper.

När hon är hemma hos sina föräldrar på gården dyker dock ägaren till en av dessa appar upp för att köpa en julgran. Hon är minst sagt skeptisk till honom – men hennes föräldrar är desto mer positiva. De gillar hans idéer och börjar själva använda tekniken i vardagen.

Sakta men säkert börjar även hennes inställning att förändras. Kanske finns det ändå ett sätt att kombinera kreativitet och teknik, utan att sälja sin själ som artist?

Det här är en klassisk julfilm om att utmana sina föreställningar, våga tänka nytt och inse att förändring inte alltid är något negativt. Inte banbrytande, men helt okej och ganska mysig.

📺 Allt jag önskar mig till jul finns att se på Netflix