Joakim - Ett övergivet barn
Jag ska vara helt ärlig och har i större tiden som Joakim Lundell varit känd tyckt att han varit ett jäkla pucko och pallade inte ens med att kolla på hans första tv program för att det var så jäkla urspårat. Så för mig är det lite förvånansvärt och idag även imponerande att han faktiskt har lyckats bygga upp den plattform och karriär som han idag har. Samtidigt som nu efter denna dokumentär så fick man också en förståelse för varför hans liv tog den vändningen som den gjorde. Att han spårade ur och jag skulle istället vilja säga hur imponerad jag är över hur han har lyckats vända sitt liv. Hur han anstränger sig att vara en bra och pedagogisk förälder och helt enkelt gör allt för att hans barn ska få allt som han inte fick själv.
Eftersom det är en dokumentär filmad från Joakims vinkel så är det inte konstigt att man tar hans parti, men jag tycker också att det blir mer att man gör det ännu mer när man ser Chrilles utspel och hur han håller på. Någonstans är också barn en förälders ansvar det är inte något man lämnar bort och sedan glömmer bort. Har man ett barn är något man borde fortsätta att kämpa för och man ger inte upp. Därför har jag svårt att förstå hans mamma, tror jag att hon är en elak människa, nej. Tror jag att hon kanske fick ett "svårare" barn, kanske är svaret där ja, framförallt med tanke på hans diagnoser. Samtidigt som det då kanske inte fanns så mycket hjälp och information att få. Men för mig är hela grejen att hon inte dyker upp på besök eller på skol aktiviteter när det är planerat, helt oförlåtligt som förälder och något som måste ha lett till extrema inre skador som blir svåra att reparera. Det är också saker som jag tror på med tanke på vad dokumentationen säger, jag tror inte heller att någon velat plocka Joakim från henne, det är snarare så att hon bad om att han skulle bli omplacerad. Joakim var dessutom för ung för att kunna "manimpulera" både bup och soc och få dom att skriva i hand journaler som dom gjorde och helt ärligt, varför skulle han ha gjort det? Så nej, hon vinner inte pris som en bra förälder, det spelar faktiskt inte någon roll att hon var en bra förälder till två av sina tre barn. Har man tre barn så ska man göra allt man kan för att vara en bra förälder till dom alla, något annat är faktiskt inte rimligt. Nu kanske jag är väldigt hård, men om man vet att man har ett lite "svårare" barn (gillar inte att säga det ordet, men använder svårare i brist på ett bättre ord) så kanske man inte ska skaffa sig ett tredje barn för att sedan inte kunna ta hand om sitt första. Så någon stans hur man än vrider och vänder på det, hur svårt det än må ha varit för hans mamma, så är hon fortfarande hans mamma, som lämnade bort en 8 åring när det blev för tufft. Felet ligger hos en förälder när barnen är så unga, hur orättvist det än må låta.
