Seriebloggare

Jag måste erkänna att Hotel Costiera var en serie jag hade förväntningar på. Miljön är fantastisk – Positano och hela Amalfikusten är nästan som gjorda för tv – och premissen lät riktigt lovande. Ett lyxhotell, hemliga uppdrag, udda karaktärer och ett team som agerar privatdetektiver åt de superrika borde vara en fullträff.

Men tyvärr når serien inte riktigt dit.

🧩 Handlingen

Serien följer Daniel “DD” De Luca, en halvt italiensk ex-marine som återvänder till landet där han växte upp och börjar arbeta som fixer på ett lyxhotell. Kort efter att han anländer försvinner ägarens dotter, och DD får i uppdrag att hitta henne.

Parallellt får han och teamet olika uppdrag och mysterier att lösa i varje avsnitt – ett upplägg som borde ge energi och variation. Men handlingen är ofta lite för långsam och saknar den skärpa som den här typen av serier behöver.

🎭 Karaktärerna

Det som fungerar bäst i serien är faktiskt karaktärsgalleriet. Teamet runt DD är brokigt, märkligt och charmigt på ett eget sätt. Man hade gärna sett att serien lade ännu mer tid på deras relationer och bakgrunder.

🌅 Miljön

Det går inte att prata om Hotel Costiera utan att nämna miljön. Den är helt enastående. Serien är som en reklamfilm för Amalfikusten – vackra hotell, havsvyer, små gränder och solnedgångar. Tyvärr räcker inte miljön för att bära hela berättelsen.

⚠️ Tempot

Det största problemet är tempot. Många avsnitt känns lite långtråkiga, trots att det borde finnas massor av spänning att ta vara på. Serien lyckas aldrig riktigt växla upp eller skapa den där drivna känslan som en actiondrama-serie behöver.

🎬 Helhetsintryck

Hotel Costiera är inte en dålig serie – men den lever inte upp till sin potential.
Den är sevärd för miljön, karaktärerna och för att konceptet faktiskt är kul. Men man lämnas också med känslan av att det kunde varit något mer.

Och det verkar som att fler kände likadant, eftersom serien blev nedlagd redan efter en säsong.

📺 Finns på tv4 play