Seriebloggare

Så det här var Sylivie Bretts sista avsnitt i Chicago Fire. Lite bitter sweet då hon verkligen varit en karaktär som jag gillat, så för mig har det viktigaste varit att hon faktiskt får ett bra avslut. Det är ju ändå en karaktär som varit med länge och jag tror inte att jag hade kunnat acceptera om hon hade fått en helt ny story och kärleksintresse. Så på något sätt tycker jag att ett bröllop med Casey var det bästa som kunde hända båda karaktärerna och att dom hellre, får komma tillbaka och hälsa på i framtiden. Så det var ett bra och värdigt avslut för två älskade karaktärer, även om Casey slutade för några år sedan. 

 

Hank är ju en sådan karaktär som man inte riktigt vet vart man har, men jag tror ju att han i alla fall för det mesta har hjärtat på rätt ställe även om han har enastående förmåga att hamna i problem. Den här gången så tror jag nog hans faderskänslor som tog över lite när han insåg att något hade hänt den unga killen men också han lät honom bo hemma hos honom när han väl brev utskriven från sjukhuset. Vilket kanske inte var så profficionellt men ändå fint. 

 

Tycker så synd om Goodwin, det är verkligen inte en lätt situation som ho hamnat i, men en ex man som är sjuk och där hon står som närmast anhörig och som nu oavsett om hon vill det eller inte faktiskt kommer behöva ta hand om. Ripley är också en läkare som jag gillar mer och mer, det kändes som att dom i början ville få honom att framstå som en elak och lite udda person men det är han inte. Men den nya kvinnliga doktorn börjar gå mig på nerverna, det är som att hon har bestämt sig för att aldrig göra något så som man ska och enligt reglerna och det blir bara jobbigt i längden!