Seriebloggare

I morse kläcktes det en trevlig idé tycker jag. Vi kom på att Sofias alla roommates ska få presentera sig på bloggen. Inte bara för att vi "icke-bloggande" ska få utlopp för våra otroliga skrivtalanger men också för att lägga några pusselbitar i pusslet som utgör Sofias liv i LA. Den som fick äran att vara först ut och därmed lägga den första pusselbiten i Sofias egna LA-pussel blev jag.

Hanna

Jag fyllde precis 19 år och är en glad och utåtriktad ung kvinna (tjej/flicka... blir aldrig klok på det där) som älskar att uppleva nya saker, träffa nya människor och njuta av god mat och vackra omgivningar. I våras tog jag studenten från ekonomiprogrammet på Strömstad Gymnasium och precis som Sofia ville jag styra kosan mot LA för att studera på Santa Monica College. Jag ville uppleva en ny kultur, träffa nya människor, få plugga musik och utforska den mytomspunna staden Los Angeles. Idag sitter jag här, på den mycket bekväma heltäckningsmattan som täcker golvet i vår underbara lägenhet med utsikt över just LA och kan redan - efter bara drygt 2 veckor - se tillbaka på många otroliga upplevelser, människor man träffat och skratt som har delats. Det har hänt mycket på kort tid och om bara drygt en vecka börjar studierna på Santa Monica College - vi lyckades ta oss igenom hela antagningsprocessen och är redo att åter inta skolbänken!

Jag och Sofia har många gånger konstaterat att vi har många sidor som liknar varandra, men sen är vi också otroligt olika -inga konflikter har uppstått än måste dock tilläggas!

Några olikheter:

1. När Sofia är hungrig vill hon ha mat snabbt, gärna något som redan är färdigt, friterat och helst skall det gå under benämningen onyttigt. Jag skulle vilja säga att jag i samma situation kräver raka motsatsen. Jag älskar att hacka mina grönsaker till en frodig sallad med goda tillbehör. Men det skapar en härlig kontrast i vårt kylskåp!
2. Medan jag älskar alla frukter som planeten förgyllts med kan stackars Sofia inte äns äta ett äpple utan att få en allergisk reaktion... 
3. Medan hon fick vakumpacka sina kläder för att få plats i sina resväskor och själv bossar över den största garderoben, funderade jag på hur jag skulle fylla ut mina resväskor och delar den lite mindre garderoben i rummet med roomie-Julia. Jag tycker mycket om kläder, men Sofia äääälskar kläder.
4. Medan Sofia taggar utgång till Tokio Hotel, eller något annat för mig okänt band, älskar jag alla glada sångvänliga låtar som sätter fart på benen.

Men sen är vi också mycket lika:

1. Vi är målmedvetna, ambitiösa och hårt arbetande "unga kvinnor" som lätt tar på sig för mycket arbete och som kan ha svårt att stressa av och gå ner i varv. 
2. Vi älskar en bra serie (även om jag inte riktigt kan mäta min serietittarkarriär med hennes).
3. Efter idag kan jag också konstatera att vi båda skulle kunna tänka oss hela Pradas väskkollektion... Men det kanske inte säger så mycket?

Nu är klockan 21.02 Californa-tid och vi sitter 4 glada men trötta tjejer utspridda i vardagsrummet och bara umgås lite sådär utan vidare eftertanke.. Vad som händer denna fredagkvällen är än ovisst. Både inbjudan till hemmafest och förfest har trillat in, men vi är oförmögna att fatta något beslut. Det slutar nog med att jag somnar. För en sak skall tilläggas det finns ingen i denna lägenhet som har sovit så mycket på denna underbara heltäckningsmatta som jag har. Det beror nog på mina mycket tidiga frukostar som alltid slutar med att jag i hamnar i någon matkoma på golvet i väntan på att resten av roomiesarna en efter en går upp för att möta dagen. Trevligt tycker jag,

Nu har Julia flera gånger anklagat mig för att skriva en roman på Sofias dator så det börjar väl bli dags att runda av. Har ni då blivit klokare av mitt svammel? Det har jag svårt att tro. Men låt oss komma överens om att det inte spelar någon roll och istället ska jag i sann "svenskalektionsanda" försöka knyta ihop säcken. I lägenheten som Sofia bor i - på 11:e våningen i ett komplex i LA - bor även jag. Den yngsta i gänget men också den äldsta (anser 70-åringen och storasystern i mig), jag älskar att sjunga, röra på mig  och uppleva nya saker. Får jag bestämma blir denna resa en kombination av allt. För att göra denna presentation och den första pusselbiten så målande som möjligt vill jag också bjuda på några av de 1593 bilder jag har tagit under våra dagar här (siffran säger endel om mitt sjukliga behov av att dokumentera allt i bilder). Om ni undrar vem jag är kan ni leta efter kycklingen i gult.

Trevligt att råkas, vi hörs nog snart igen!