Säsong 3 av The Way Home tar vid efter att Jacob äntligen kommit hem, och familjen står nu inför nästa stora steg: att berätta sanningen för mamman om dammen och tidsresandet. Det i sig förändrar dynamiken i familjen och gör att allt som tidigare varit hemligheter nu måste hanteras öppet.

Den här säsongen känns mer sammanhållen och modig än tidigare. Tidsresandet används inte bara som ett mysterium, utan som ett verktyg för att utforska relationer, konsekvenser och val.

Alice och resorna bakåt

En stor del av säsongen följer Alice, som reser tillbaka i tiden till när hennes mormor och morfar träffades. Genom hennes ögon får vi också lära känna fler personer i staden och se hur deras liv hänger ihop på sätt som tidigare inte varit tydliga.

Här blir tidsresandet också mer komplext – och ibland rörigt, men på ett intressant sätt. Alice tror till exempel att hon möter sin egen dotter, något som senare visar sig kanske inte stämma. Samtidigt får vi veta att hennes morfar faktiskt träffat Alice och vetat vem hon är, vilket ger hela tidslinjen ett nytt lager.

Fler svar – men också nya frågor

Det jag verkligen gillade med säsong 3 är att den faktiskt besvarar flera av seriens stora mysterier. Samtidigt gör den något smart: varje svar öppnar upp för nya frågor. Vad betyder det att veta för mycket om framtiden? Vad händer när man påverkar relationer bakåt i tiden?

Säsongen knyter ihop mycket – men planterar också tydliga trådar inför nästa kapitel.

Sammanfattning

Säsong 3 är emotionell, mer självsäker och vågar ta ut svängarna i sitt tidsresekoncept. Familjedramat står fortfarande i centrum, men nu med ännu större insatser.

En säsong som både ger avslut och förväntan.