Eftersom jag gillar hockey var jag inte särskilt svårövertalad när den här serien dök upp som förslag. Däremot ska jag vara ärlig och säga att jag inte riktigt visste vad jag gav mig in på när jag tryckte på play.

Två avsnitt in är jag fortfarande inte helt säker på vilken riktning serien kommer ta. Jag förstår grundpremissen: serien handlar om två hockeyspelare som är gay, men som lever och verkar i en hockeykultur där det inte är något man pratar öppet om. Bara det gör serien intressant, särskilt eftersom idrottsvärlden – och hockeyn i synnerhet – ofta skildras som ganska traditionell och macho.

Snabbt tempo och hopp i tiden

Hittills har tempot varit väldigt högt. Det är mycket hopp framåt i tiden, och saker händer snabbt utan att man alltid får landa i dem. Ibland känns det nästan som att man missar viktiga mellanrum i berättelsen, vilket gör att jag ännu inte riktigt fått full koll på karaktärerna eller deras relation.

Samtidigt tänker jag att de första avsnitten ofta handlar om att:

• etablera karaktärer
• sätta grundkonflikten
• visa vilken värld serien utspelar sig i

Och nu när det är gjort är jag faktiskt nyfiken på vad som kommer härnäst. Det finns definitivt potential – både emotionellt och tematiskt – om serien väljer att stanna upp lite mer och fördjupa sig.

Sammanfattning

Efter två avsnitt är jag inte helt fast, men heller inte avskräckt. Serien har en tydlig grundidé och ett perspektiv som känns relevant, särskilt inom sportvärlden. Nu återstår det att se om den tar chansen att utveckla det fullt ut.

📺 Heated Rivalry finns att se på HBO.
🗓️ Nya avsnitt släpps på fredagar.

Jag kommer absolut fortsätta titta – om inte annat för att se vilken väg serien väljer framöver.