Det var verkligen kul att se Addison Montgomery tillbaka – även om det bara var för ett avsnitt. Jag uppskattar när gamla favoritläkare dyker upp då och då. Det ger serien extra tyngd och en fin känsla av kontinuitet, särskilt i en serie som har pågått så länge.

Avsnittet bjöd också på en av de där riktigt tunga Grey’s-berättelserna. Baileys cancerpatient, där försöksmedicinen plötsligt drogs in, var hjärtskärande. Det är precis den sortens maktlöshet serien alltid varit skicklig på att skildra – när läkarna gör allt rätt men ändå inte kan vinna.

Samtidigt fanns det ljusare stunder. Att både Jo och tvillingarna nu är redo att skrivas ut från sjukhuset kändes som en välbehövlig lättnad. Även om Link kanske inte är fullt så återställd som han själv vill ge sken av, tycker jag att Simone gjorde ett fint jobb med att se igenom situationen och faktiskt hjälpa till på riktigt.

Ett avsnitt med både värme och sorg – väldigt klassiskt Grey’s Anatomy, på både bästa och värsta sätt.