Jag blev lite inspirerad att lÀsa The Housemaid nÀr jag sÄg att filmatiseringen Àr pÄ vÀg, och nu nÀr jag Àntligen tagit tag i boken kan jag sÀga en sak direkt:
den överraskade mig rejÀlt.
Jag visste faktiskt inte riktigt vad jag skulle förvĂ€nta mig. Jag trodde att jag hade ganska bra koll pĂ„ vad handlingen gick ut pĂ„ â men oj, vad fel jag hade.
Boken Àr inte bara bÀttre Àn vad jag trodde, den Àr ocksÄ sjukt spÀnnande. Det Àr en sÄdan dÀr bok dÀr man hela tiden tror att man ligger steget före⊠tills man inser att man absolut inte gör det.
Twister pÄ twister
Jag satt flera gÄnger och tÀnkte:
âOkej, nu vet jag vart det hĂ€r Ă€r pĂ„ vĂ€g.â
Men nej.
Det kom vĂ€ndning efter vĂ€ndning, och jag kunde inte alls lista ut hur det skulle sluta. NĂ€r boken nĂ€rmade sig sitt slut var jag fortfarande osĂ€ker pĂ„ vem jag egentligen kunde lita pĂ„ â och nĂ€r sista sidan var lĂ€st satt jag mest kvar och stirrade rakt ut.
Sammanfattning
The Housemaid Àr en riktig nagelbitare. Tempot Àr högt, spÀnningen konstant och twisterna sitter dÀr de ska. Det hÀr Àr en bok som Àr svÄr att lÀgga ifrÄn sig.
Men â och det hĂ€r Ă€r viktigt:
đ LĂ€s den inte om du vill sova.
För det hÀr Àr exakt den typen av bok som gör att man sÀger:
âBara ett kapitel tillâŠâ
och plötsligt Àr klockan alldeles för mycket.
En riktig fulltrĂ€ff â och nu Ă€r jag Ă€nnu mer nyfiken pĂ„ filmversionen.
0