Seriebloggare

Forever säsong 1 finns på Netflix och blev för mig en positiv överraskning.

Serien handlar om Keisha Clark och Justin Edwards som träffas igen på en nyårsfest efter att ha gått på samma skola som yngre. Det dröjer inte länge innan de blir kära och inleder sitt första riktiga förhållande. (en.wikipedia.org)

Det som jag tycker är så uppfriskande med serien är att den inte bygger på att huvudpersonerna är särskilt stökiga eller destruktiva. Tvärtom. Både Keisha och Justin är egentligen väldigt skötsamma ungdomar som försöker göra rätt.

Men det betyder inte att livet är enkelt.

Keisha är en toppstudent med siktet inställt på sitt drömcollege. Samtidigt bär hon på ett bagage från sitt tidigare förhållande efter att ett sexvideo-klipp med henne spridits, något som tvingade henne att byta skola och börja om på nytt. Det är en storyline som hanteras på ett ganska fint sätt och som visar hur mycket ett sådant svek kan påverka en person långt efteråt.

Justin har istället sina egna utmaningar. Han kämpar i skolan, inte för att han inte försöker utan för att det akademiska helt enkelt inte kommer lika lätt för honom. Samtidigt är han en talangfull basketspelare, men innerst inne är det musiken som han verkligen älskar. Problemet är att hans mamma har väldigt tydliga idéer om vad hans framtid ska innehålla, vilket gör att han hela tiden slits mellan sina egna drömmar och andras förväntningar.

Det är också där serien fungerar som bäst.

Istället för att fokusera på stora chocker eller överdrivet drama handlar mycket om två ungdomar som försöker lista ut vem de är och vad de vill med sina liv. Och mitt i allt det blir de varandras största stöd.

Säsongen avslutas när de tar examen från high school och står inför nästa kapitel i livet. Frågan är nu om deras relation kan överleva när framtiden drar dem åt olika håll. Och det är precis det som gör att jag blir nyfiken på en eventuell säsong 2.

Min känsla efter säsong 1:
En fin och välspelad ungdomsserie med mycket hjärta. Jag uppskattade framför allt att karaktärerna känns mänskliga och att problemen de möter känns verkliga. Däremot är jag kanske inte helt övertygad om att serien är så fantastisk som vissa recensioner och betyg antyder – men den är absolut värd att se.