✈️ Filmrecension: People We Meet on Vacation
People We Meet on Vacation finns på Netflix och det här var verkligen en film jag sett fram emot att få se.
Jag läste boken av Emily Henry för ett tag sedan och älskade dynamiken mellan karaktärerna, så när filmen kom blev jag direkt nyfiken. Samtidigt visste jag redan innan att det skulle bli svårt att få med allt från boken i en film – särskilt eftersom relationen mellan Alex och Poppy byggs upp under så många år.
Filmen handlar om Poppy Wright och Alex Nilsen, två personer som egentligen är varandras motsatser men som ändå blir bästa vänner efter att de träffats på college. Poppy är spontan, högljudd och älskar äventyr medan Alex är lugn, trygg och helst bara vill vara hemma med en bok. Trots det blir de nästan oskiljaktiga.
Även när de blir vuxna och bor på olika håll fortsätter de med en tradition:
👉 varje år åker de på semester tillsammans.
Men något händer mellan dem som gör att de tappar kontakten, och där börjar filmen skilja sig ganska mycket från hur jag minns boken.
I filmen möts de igen i samband med Alex brors bröllop i Barcelona. Trots att relationen mellan dem är ganska kylig i början märker man direkt att de fortfarande dras till varandra. Alex ska egentligen bo på hotell men blir kvar hos Poppy för att hjälpa henne – och när han får ryggskott blir han kvar ännu längre. Och det är egentligen där allt börjar igen.
Genom tillbakablickar får vi följa deras tidigare resor och se hur relationen utvecklats genom åren. Det blir också väldigt tydligt hur mycket de egentligen betyder för varandra – och att de nog varit kära i varandra mycket längre än de själva velat erkänna.
Det jag tycker fungerar bäst i filmen är just vänskapen mellan dem. Det känns trovärdigt att de faktiskt varit bästa vänner först, vilket gör friends-to-lovers-delen mycket starkare.
Samtidigt märks det att mycket saknas från boken. Vissa känslomässiga delar går ganska snabbt och karaktärerna får inte riktigt samma djup som jag tycker att de hade i originalhistorien. Men jag tror också att det nästan var omöjligt att få med allt utan att filmen hade blivit väldigt lång.
Och även om filmen kanske inte är en perfekt adaptation så tycker jag ändå att den lyckas fånga känslan av:
✨ sommar
✨ nostalgi
✨ vänskap
✨ och den där jobbiga känslan när man inser att man kanske älskar sin bästa vän.
Min känsla efter filmen:
En mysig och romantisk film som kanske inte når hela vägen upp till boken – men som ändå lyckas fånga hjärtat i Alex och Poppys relation ganska fint.
