✨ The Gilded Age – Säsong 3
Jag har lite svårt att sätta fingret på exakt vad det är med The Gilded Age som gör att jag gillar den så mycket. Men serien har en alldeles särskild charm, humor och elegans som bara fungerar. Den är dramatisk utan att bli tung, och vass utan att tappa värmen.
Bertha – älskad, men denna gång lite för långt
Jag har alltid gillat Bertha Russell. Hon är målmedveten, smart och vet exakt hur man spelar det sociala spelet. Men i den här säsongen tycker jag faktiskt att hon drog det lite för långt – framför allt i sin envishet att gifta bort Gladys med den engelska hertigen.
Gladys var ju extremt tydlig med att hon inte ville. Ändå fortsatte Bertha driva sin plan, nästan som om dottern var ännu ett projekt. Det blev smärtsamt att se, och för första gången kände jag att Berthas ambition gick före allt – även hennes barns lycka.
Van Rhijn-huset – en ny maktbalans
Jag gillade också förändringen i familjen van Rhijns hushåll. När Ada ärver pengar vänds hela maktstrukturen upp och ner – plötsligt är det hon som försörjer Agnes. Det gav deras relation en ny dynamik, och jag tyckte mycket om hur subtilt serien visade det skiftet.
Larry – säsongens oväntade hjälte
Larry Russell blev verkligen lite av säsongens hjälte.
Dels genom hur han kliver in och försöker rädda sin pappas affärer, men också genom hur han stöttar Jack och hans uppfinning. Larry har alltid varit sympatisk, men här fick han verkligen visa att han har både hjärta och ryggrad.
Och apropå Jack – det ska bli väldigt intressant att följa honom framåt. Nu när han är ofantligt rik, men samtidigt tvingas lämna sitt arbete och plötsligt sitter ensam i sitt stora hus och äter, kände jag mest… sorg. Rikedom är inte alltid lika med lycka, och serien fångade det oväntat fint.
Larry och Marian – äntligen
En av mina stora höjdpunkter var ändå Larry och Marians förlovning.
Vi har sett att de hör ihop ända sedan säsong 1, så det kändes både rätt och efterlängtat. Jag var aldrig särskilt orolig för att Larry skulle ge upp henne – och till slut kändes det också som att Bertha accepterade Marian. Kanske inte med öppna armar, men tillräckligt.
Sammanfattning
Säsong 3 är full av maktspel, hjärta och sociala strider – men också små ögonblick av mänsklighet. The Gilded Age fortsätter att vara en serie som känns både storslagen och intim på samma gång.Och precis som tidigare:
Jag ser redan fram emot nästa säsong.
