Seriebloggare

Jag älskar Hunger Games-universumet, men eftersom jag hade läst boken innan jag såg filmen hade jag inte särskilt höga förväntningar. Det är helt enkelt svårt att fullt ut engagera sig när man redan vet vilket monster Snow kommer att bli. Samtidigt hade jag ofta problem att verkligen koppla den unga Coriolanus Snow till den framtida president Snow vi känner från originalserien.

Av alla böcker som utspelar sig i Panem är detta tyvärr den jag gillar minst. Den senaste boken om Haymitch uppskattade jag däremot väldigt mycket, vilket gjorde kontrasten ännu tydligare. Här kändes berättelsen ibland spretig och ofullständig.

Jag har full förståelse för att det är svårt att få med allt från en bok till film, men i det här fallet upplevde jag att för mycket saknades för att historien verkligen skulle knytas ihop på ett tillfredsställande sätt. Vissa karaktärsmotivationer blir otydliga och utvecklingen känns emellanåt för snabb, vilket gör att den emotionella tyngden inte riktigt landar.

Med det sagt:
Gillar man Hunger Games som helhet är The Ballad of Songbirds and Snakes fortfarande viktig. Den bidrar med kontext och förståelse för hur Panem formats, och framför allt varför Snow blev den person han blev. Som pusselbit i helheten fyller filmen absolut en funktion, även om den inte är den starkaste delen i serien.

📺 The Ballad of Songbirds and Snakes finns att se på Viaplay.

Sammanfattning:
En intressant men ojämn prequel. Inte den starkaste berättelsen i Panem – men relevant för fans som vill förstå bakgrunden till Snow och maktens mekanismer.