Seriebloggare

Jag brukar verkligen älska Fredrik Backmans böcker, men Mina vänner blev tyvärr inte någon favorit för mig. Det betyder inte att den är dålig – men den träffade mig inte på samma sätt som många av hans tidigare berättelser har gjort.

Boken handlar om en ung tjej som vuxit upp i fosterfamilj. När hon fyller 18 bestämmer hon sig för att ge sig av. Hon har precis förlorat sin bästa vän, vilket gör att hon befinner sig i ett väldigt skört och rotlöst läge i livet.

Hon har samtidigt ett stort konstintresse, och i ett impulsmässigt ögonblick bryter hon sig in på en konstutställning där hennes absoluta favorittavla visas. Det hela går dock snabbt fel – hon blir misstagen för någon som är där för att vandalisera utställningen och flyr i panik.

Det hon inte vet är att konstnären själv är på plats. Han har kommit dit tillsammans med sin bästa vän för att försöka köpa tillbaka tavlan innan han dör. När han får syn på den unga tjejen ser han mycket av sig själv i henne – hennes ensamhet, hennes sorg och hennes kamp – och väljer att hjälpa henne.

Det är en berättelse om förlorade vänner, oväntade möten och hur människor ibland hittar varandra i precis rätt (eller fel) ögonblick. Tematiskt känns den väldigt Backmansk, med fokus på relationer, sorg och medmänsklighet.

Ändå klickade det inte helt för mig. Jag hade svårt att verkligen engagera mig i historien, och den saknade något som hans tidigare böcker ofta haft – den där starka emotionella träffen som stannar kvar länge efteråt.

Sammanfattningsvis:
En fin och lågmäld berättelse med starka teman, men inte en bok som hamnar bland mina personliga Backman-favoriter.

📖 Rekommenderas främst till dig som redan gillar Fredrik Backmans mer stillsamma och eftertänksamma berättelser.