đ Greyâs Anatomy â SĂ€song 22 avsnitt 14 (recension)
Grey's Anatomy sĂ€song 22 avsnitt 14 fortsĂ€tter att leverera starka kĂ€nslor â och det hĂ€r var verkligen ett avsnitt som berörde.
Det var jobbigt att se Lucas i det hĂ€r avsnittet. Samtidigt som man verkligen tycker synd om honom, tappar han ocksĂ„ greppet lite â och det blir sĂ„ tydligt varför man inte ska blanda in kĂ€nslor i vĂ„rden pĂ„ det sĂ€ttet. Relationen till Katie Ă€r komplicerad. De Ă€r varken familj eller tillsammans, men det Ă€r uppenbart att kĂ€nslorna finns dĂ€r, vilket gör situationen Ă€nnu svĂ„rare.
DĂ€rför kĂ€ndes det Ă€ndĂ„ rĂ€tt nĂ€r Simone gick in och tog över vĂ„rden. Det var nog det enda rimliga beslutet â Ă€ven om man redan nu kan ana att Lucas kommer ha svĂ„rt att förlĂ„ta henne för det.
Samtidigt finns det ljusglimtar i avsnittet. Jag Àr verkligen glad över att Amelia kÀnns lycklig just nu, och det kÀnns som att Toni Àr bra för henne. DÀr vill man definitivt se mer framöver.
Det var ocksĂ„ kul att Jo Ă€r tillbaka pĂ„ sjukhuset och jobbar igen â det kĂ€nns som att serien hittar tillbaka till nĂ„got bekant dĂ€r.
Men det som verkligen lyfte hela avsnittet?
Winston och Jules.
Som jag har vĂ€ntat pĂ„ detta â och Ă€ntligen fick vi en kyss i slutet av avsnittet. Det var verkligen ett sĂ„nt dĂ€r ögonblick som gör att man vill fortsĂ€tta titta.
