Seriebloggare

Den andra boken i Strindbergs-serien tyckte jag faktiskt var riktigt bra. Jag drog mig lite för att börja läsa den, eftersom den första boken både var lite läskig och dessutom hade några scener som utspelade sig i Hunnebostrand – vilket ju är alldeles för nära hemma för min smak.

I Ibrytaren befinner sig karaktärerna mest på Hovenäset och i Kungshamn, men på många sätt känns det ändå ”too close to home”. När jag läser beskrivningarna ser jag gatorna bakom vårt eget hus i Hunnebo framför mig. Till slut kunde jag inte låta bli – jag satte mig i bilen efter jobbet och körde till Hovenäset bara för att se platserna med egna ögon. Jag gick upp och ner för Kärleksgatan där August bor och där grannen hittades död, och jag promenerade ner mot sjöbodarna för att försöka lista ut vilken av dem som inspirerat till branden i boken.

När det gäller själva mordgåtan så var jag kanske lite skeptisk till hur allt löstes. Vissa delar tyckte jag var möjliga att lista ut, men andra kändes som att man som läsare aldrig riktigt fick en chans att förstå i förväg. Dessutom gick en hel del av början åt till sidospår som inte ledde någonstans.

Men trots det kommer jag absolut att läsa nästa bok.
Ibrytaren är spännande, suggestiv och full av västkustkänsla – perfekt för alla som gillar kriminalromaner med lokala miljöer.

📖 Finns som ljudbok på Storytel.